Megachock

Jag har inte hämtat mig efter chocken. Därför ska det bli intressant att se hur det är att skriva ett blogginlägg i chocktillstånd.

Först Jonas Höglunds kvittering till 3-3. Sen, 53 sekunder senare och sju sekunder innan periodens slut, Rickard Wallins avgörande 4-3. Jag trodde att jag skrek mycket och högt vid Höglunds mål. Det kanske jag gjorde, men skrikometern nådde nog sitt max när Wallin satte sitt mål. Så gött! Eller gott, som "gott"-läraren hade sagt om Färjestads vändning.

Jag hade egentligen tänkt skriva om min nystartade forskning, men den ligger väldigt långt bak i huvudet just nu. Nu är jag hockeyskadad. Hela Karlstad är hockeyskadat, tror jag. Efter kvällens träning, som slutade när hockeymatchen började, satt jag helt ensam i hallen och väntade på att klockan skulle bli halv nio så jag kunde gå ut till bussen. Annars brukar det vara folk kvar tills efter jag har gått. Och när jag väntade på bussen stod jag helt själv. Annars brukar det vara fem-tio personer som går på halv nio-bussen vid universitetet.

Nu blir det final mot Frölunda. Med tanke på kvällens osannolika matchutveckling har jag inte en aning om hur det kan tänkas gå i finalserien.