Kallt och jäkligt - men underbart

I slutet av oktober stod jag på Stora Valla i Degerfors, såg DIF spela mot Falkenberg i den sista superettaomgången och höll på att förfrysa. I dag, ett halvår senare, stod jag återigen på Valla och frös - men i dag var det första hemmamatchen för säsongen. Ett mycket kärt återseende.

Stora Valla bjöd på en del förändringar, men dessa förändrar inte helhetsintrycket - Stora Valla är en stenåldersarena. Men vilken stenåldersarena! När vi nu talar om stenålder kan jag säga att den rockar (klassas som ordvits?).

Att jag frös kunde jag leva med en kväll som denna. DIF slog Väsby United med 1-0. Matchen var kass, publiksiffran (1877) likaså, men det skiter jag i nu. Tre poäng är tre poäng - så är det bara. Totalt fyra poäng på de två inledande matcherna och tabellen är en munter läsning.

Nl Nl Nl - Mikael Mårtensson. "Måsen" och Mellberg i VM - vilket mittbackspar!
Nl Nl - Börje Ågrens speakerersättare. En man med en god röst.
Nl - Daniel Mendes avslutning fram till 1-0. Höll hög klass.