His(s)nande fundering

Jag har svårt att bestämma mig. Är det för min del bra eller dåligt att hissen här i huset står still? Jag tror jag sitter på ett svar.

Jag har inget emot att gå i trappor. Någonstans i mitt huvud säger en röst att det är bra med vardagsmotion. Det verkar jag ha tagit fasta på. I skolan har vi oftast föreläsningar på fjärde våningen. Det blir några trappsteg när man ska 1) gå upp dit, 2) gå ner när det är bensträckare, (3 gå upp när bensträckaren är slut, och 4) gå ner när föreläsningen är slut. Hiss finns förvisso till hands, men av någon anledning används den inte.

Jag bor även på fjärde våningen. Förutom att det är oerhört många dörrar som ska öppnas - fyra, fem stycken - när man ska ta trapporna är det inte så jobbigt att forcera de 55 trappstegen. Därför är det ingen katastrof att hissen sedan två dagar tillbaka står still på femte våningen.

Men: det finns katastrofsituationer. I går var det en sådan situation. Hissen fungerade icke, och jag skulle ta hand om 054-områdets största tvättkorg. Bara att öppna alla fyra, fem dörrar och samtidigt få med sig åbäket till tvättkorg var ett enormt projekt som man kan skriva en doktorsavhandling om. Och att nå målet (läs: tvättstugan) med kropp och korg i behåll kändes till en början som ett ouppnåeligt mål.

Till nästa gång jag tvättar får hissen gärna fungera. Annars kan du stanna där du är. Förstått?