Mot framtiden!

Läs först: Tillbaka till 1800-talet.

Jag går rakt mot gubben. Han verkar vara på tok för varmt klädd för årstiden. Han står still och försöker få på sig sin ryggsäck. Jag kommer närmare gubben.

- Ursäkta mig! Kan du hjälpa mig med ryggsäcken? frågar mannen.
- Absolut, svarar jag blixtsnabbt.
- Bussigt, säger han.

Då var det dags igen, tänkte jag när jag stod och försökte få ordning på ryggsäcken. Bussigt? Jag trodde det var ett ungdomligt ord som 11-åriga mellanstadiepojkar brister ut i - men icke. Bussigt hör visst hemma bland 70-åriga gubbar som går klädda i jacka när det är en miljon grader varmt.

Trots chocken hjälper jag honom med ryggsäcken.

- Så! säger jag för att göra honom uppmärksam på att ryggsäcken sitter som den ska.
- Bussigt! Tack så mycket! Bussigt!

Minnet sviktar en aning: det kan ha varit så att mannen sa bussigt fler än två gånger. Hur som helst var bussigt ett ord jag hörde många gånger under en kort tid.

Sedan gick vi åt skilda håll. Gubben skulle säkert gå hem och fortsätta med byggandet av nästa generations rymdfarkost, samt fortsätta med sin ritning på en eldriven råttfålla som även kan fånga oönskade skalbaggar. Framtidssysslor, kort och gott.