Skittrött

Jag är trött. Mycket trött. Eller helt enkelt skittrött, som det står i rubriken till detta blogginlägg. Orsaken till denna trötthet är att jag har spelat badminton i dag. Och kors i taket - det gick bra! För första gången för säsongen vann jag alla mina matcher (fyra stycken) i ett seriesammandrag. Det har nog inte hänt sedan tiden då vi harvade i division 4.

Det ska nu sägas att det inte gick bra bara för mig; alla gjorde mycket bra ifrån sig och vi kunde vinna våra båda matcher med 6-2. Seriespelet är över och statistiknörden konstaterar att vi skrapade ihop exakt samma antal poäng som förra säsongen. Trots det känns det som om vi har gjort en sämre säsong i år. Skumt det där.

Något jag personligen måste få bukt med är min ständiga nervositet inför och under singelmatcherna. Benen känns som tändstickor, det börjar klia akut på bål och ben, jag är skiträdd för att slå ut och jag är allmänt lite skakig - där har vi några av de symtom jag drabbas av. Ibland försvinner nervositeten, ibland är den kvar väldigt länge.

Men i dag lyckades jag bemästra den. När jag spelade mixed, som jag fick göra för första gången sedan Palmemordet, var jag inte nervös. Men där spelade jag också med ett självspelade piano. Då är det inte så svårt att spela.