Åklagare, för tusan!

Kort in på Nickes lillas comeback-stråk är det redan läsare som ivrigt har frågat om det inte är dags att avyttra en ny storslagen busshistoria. Jag säger: okej, då!

Karlstads stadsbusslinje 6 i går kväll, utanför busstationen. Ett chaufförsbyte pågår, och därför står bussen helt stilla och brummar inte det minsta. Man hör allt väldigt bra. Bäst hör man den tjej som bakom mig pratar sådär lagom högt i sin mobiltelefon. Hon avhandlar sina kompisars problem med polisen och det svenska domstolsväsendet. Några minuter in i samtalet tappar hon helt plötsligt tråden.

Hon far efter ett speciellt ord. Det hela är mycket frustrerande för henne. Mycket snabbt inser samhällskunskapsläraren inom mig att det är ordet - och titeln - åklagare hon vill få fram. Men hon kommer verkligen inte på det. "Men vad heter han? Han som typ bestämmer straff och sånt?" Det var inte utan att jag fick god lust att vända mig om och - bara hux-flux - slänga ur mig "åklagare". Men innan jag hann sätta den gudomliga planen i verket kom hon på ordet - åklagare. Allt var frid och fröjd - och bussen kunde fortsätta sin resa.