Ni kan inte knäcka mig, TV4

I dag blev jag hungrig väldigt tidigt - redan vid ett-tiden! Vanligtvis, om jag är hemma och således inte går i skolan, brukar jag vilja äta lunch/middag (vad säger man egentligen?) runt två-tiden. I dag berodde den tidiga hungerkänslan troligen på att jag åt en kass frukost som inte innehöll en tallrik yoghurt (är den så viktig?).

Jag ställde mig i köket för att laga till en av mina absoluta favoriträtter som jag precis har upptäckt - blodpudding! Visst, jag har ätit blodpudding tidigare, men nu äter jag det redigt ofta! Minst två gånger i veckan. Det är billigt, det går snabbt att tillaga (grymt stort plus!) och det smakar riktigt gott!

Jag ställde min anrättning (fyra blodpuddingsbitar med lingonsylt på och en trave med bacon bredvid) på bordet. Jag brukar inte vilja lyssna på musik när jag äter, så tv:n fick jobba lite. När och fjärran skulle till att börja när jag slog på tv:n.

Reportage från Kambodjas huvudstad Phnom Penh med Vigor Sörman. "Trevligt!", tänkte jag. Det dröjde dock inte länge förrän jag ville spy på Vigor! Vad är det första som händer? Jo, han blir bjuden på stekta/friterade/flamberade spindlar som verkligen ser ut som spindlar. Det kanske inte var spindlar, men det såg ut som såna där äckeldjur. Och han stoppar en sån i munnen.

Och där sitter jag med min blodpuddingstallrik. Tack så mycket!

Jag blev äcklad till tusen, ska du veta. Jag lugnade ner mig en smula, lät min mat vila ett tag och lät Vigor fortsätta sitt reportage. Spindeltankarna försvann, och jag kunde faktiskt hiva i mig min mat utan att se baconbitarna som sönderdopade spindelben. Där gick ni bet, TV4.

Jag tittade på resten av Phnom Penh-reportaget. Det var riktigt intressant. Vigor besökte bland annat röda khmerernas förhörsbas och en enda stor massgrav ("Killing Fields"). Det mest fascinerande var hans tripp till världens största tempelområde - Angkor Wat. Området är större än hela Stockholm. Hjälp!

Nu ska jag äta igen! Vågar man titta på TV4?